Värmlandsfår är en lantras och tillhör gruppen Svenska Allmogefår. Det finns 10 olika Allmogefårraser varav Värmlandsfåren är den största gruppen både till antal får och besättningar.
 
Allmogefåren var tidigare vanliga i Sverige men i slutet av 1800-talet började antalet minska. Istället för de små härdiga inhemska fåren började man importera får från utlandet som hade större köttmängd och andra ullegenskaper. Detta för att man ville anpassa fåren till den nya tidens produktionskrav och de nya spinnmaskinerna. Allmogefåren utrotades nästan helt. Då de återupptäcktes för snart 30 år sedan fanns det bara en spillra kvar.
Värmlandsfåren (Värmländska skogsfår) var den första Allmogefårrasen som återupptäcktes. De flesta Värmlandsfåren härstammar från Bengt Sonessons besättning i Värnäs Värmland. Fåren hade funnits i Bengt familj i generationer men Bengt hade även under några år rest runt bland gårdar i norra Värmland och samlat in liknande får &rdquoav gammal typ&rdquo. Då Värmlandsfåren återupptäcktes fanns det knappt 100 individer. Tack vare intensivt bevarandearbete finns det idag cirka 4000 Värmlandsfår i genbank varav vår besättning utgör en liten del.
Värmlandsfåren är relativt småväxta i jämförelse med produktionsraser en tacka väger 40-60kg och en bagge 60-90kg. De har små öron och kort svans. Tackorna är kulliga (i sällsynta fall behornade). Baggarna finns både som kulliga och behornade. Värmlandsfåren förekommer i alla färger: svart grått brunt beige och vitt. Deras ull har ofta rya eller gobelängkaraktär s.k. vadmalsull är vanlig. Ullen passar bra till hantverk och är mycket lätt att spinna och tova. Värmlandsfår brunstar året om förutom under sommarmånaderna.  Lammningen går oftast lätt och tackorna är goda mödrar. Värmlandsfåren får oftast två lamm tre förekommer. Ungtackor får oftast ett lamm. Vissa tackor kan lamma två gånger per år. Värmlandsfåren är sociala lättskötta och passar bra att ha i små besättningar. Får är dock flockdjur varför man inte skall ha mindre flockar än 4 djur. Värmlandsfåren fungerar utmärkt också i större flockar.
 
Värmlandsfåren är mycket goda naturvårdare. De håller markerna öppna och varvar mer än gärna busk och sly med blommor och örter.